And we will never look back, at the faded silhouette
Igår fick vi äntligen se Avicii, trots att allt talade emot. Först en första inställd konsert och så nu igår; regn, rusk, inställda tåg och förseningar. Det löste sig dock, tack vare sista-minuten-chaufför (tack!!) och när vi väl var där spelade allt strul inte längre någon roll, för att dansa till levels och silhouettes, live med två favoritmänniskor och en massa andra, var helt underbart även fast det var i småregn.
Idag har jag städat och fixat för på tisdag tar jag studenten trots att jag inte riktigt kan förstå det. Sista skolveckan någonsin är över, en enda ynka liten skoldag kvar, sen är det slut och tryggheten det innebär att veta vad man ska göra varenda dag försvinner och det känns helt underbart men samtidigt nästan smärtsamt skrämmande.
Kommentarer
Trackback
