Klara Nilsson

 

Du smög dig på, viskade att allt skulle bli så mycket bättre, bara jag gjorde som du sa.

Du fick mig att tro att det var jag som hade kontroll över dig, när det var precis tvärt om. 

Du fick mig att tro att du var min vän, att du ville mitt bästa.

Men samma sekund som jag släpte in dig började du ta över mitt liv, och du gjorde det utan tvekan till ett helvete.

Löftena om perfektion visade sig vara lögner. I själva verket fick du mig bara att känna mig mer och mer misslyckad och de en gång vackra, uppmuntrande orden förvandlade till tvång, skrik och en smärta så knivskarp att den inte kan förklaras med ord.

 

Du är det värsta som har hänt mig.

 

Du fick mig att gå från en person som älskade livet, till en som var mer död än levande. 

Du tog ifrån mig allt av värde, gjorde mig till ett iskallt, tomt skal.

Du fick mig att förstöra och ljuga för mina vänner,

min familj,
men mest av allt för mig själv. 

Jag vill att du ska veta att jag hatar dig.

 

Men vet du vad?

Jag är färdig med dig och dina förbannade lögner.

Jag har tagit procentenheterna tillbaka och jag är på väg att hitta mig själv igen.

Jag tänker nämligen döda dig, innan du dödar mig.