Klara Nilsson

But me myself I got nothing to prove

 

Jag har lärt mig att äta igen, nästan allt på föbjudet-listan är struket

och jag börjar sakta men säkert försöka acceptera hur min friska kropp ser ut. .

Jag har ork att faktiskt leva och

jag behöver inte längre ha kontroll kontroll kontroll utan klarar av att vara spontan.

Ja, jag mår bättre än på länge.

Men samtidig.

Jag vågar liksom inte riktigt känna efter för jag är så rädd att jag ska upptäcka att det inte är på riktigt.

För det är fortfarande något som gör så himla ont och ångesten håller mig fortfarande vaken om kvällarna.

Och jag undrar om det inte tänker bli bättre än såhär.

 

 

Så tänker jag med... But u can do it :)

jag vet hur det känns... ibland dyker gamla tankar upp och försöker dra tillbaka. Men det är ändå mer som drar framåt, för man är ju så mycket gladare när man är fri.